Tydliga spelregler för nollavtal

 

Tydligare spelregler än tidigare införs för nollavtal. Republikens president stadfäste den 18 maj 2018 lagarna om avtal med varierande arbetstid. Ändringarna träder i kraft den 1 juni 2018.

Lagstiftningen omfattar nollavtalen och andra avtal där arbetstidsvillkoret avtalats som ett varierande antal arbetstimmar (t.ex. .0−40 timmar/vecka eller 10−30 timmar/vecka) i stället för fast arbetstid. Bestämmelserna omfattar också sådana arbetstagare som kallas in vid behov. I de lagar som träder i kraft vid ingången av juni kallas dylika avtal för avtal med varierande arbetstid. Genom bestämmelserna avhjälps missförhållanden som är förenade med användningen av dylika avtal.


Skapar klarhet i nollavtal

I lag definieras nu när det är möjligt att avtala om varierande arbetstid på arbetsgivarens initiativ. Det får inte avtalas om varierande arbetstid, om arbetsgivaren har ett fast behov av arbetskraft. Det finns alltså ett inbördes beroendeförhållande mellan arbetsgivarens behov av arbetskraft och arbetstidsvillkoret. Om behovet av arbetskraft är fast ska även arbetstiden vara fast. Om behovet av arbetskraft däremot varierar, är det möjligt att avtala om arbetsvillkor om varierande arbetstid som motsvarar behovet av arbetskraft.
Den nedre gränsen i ett villkor om varierande arbetstid får inte överenskommas vara lägre än vad det verkliga behovet av arbetskraft förutsätter. Om behovet av arbetskraft till exempel varierar mellan 20 och 30 timmar, är det inte tillåtet att ingå avtal med 0–30 arbetstimmar.
Syftet med bestämmelsen är framför allt att förhindra situationer där arbetsgivaren försöker kringgå anställningstryggheten genom ett arbetstidsvillkor om varierande arbetstid.
Om överenskommelse om villkor om varierande arbetstid träffas på arbetsgivarens initiativ, ska arbetsgivaren ge arbetstagaren en redogörelse för i vilka situationer och i vilken grad det uppstår behov av arbetskraft för arbetsgivaren. Målet med skyldigheten att ge arbetstagaren en redogörelse är att parterna i anställningsförhållandet ska ha likadana förväntningar på innehållet i avtalsförhållandet.
När det gäller sådana avtal om varierande arbetstid som är ikraft vid lagens ikraftträdande, ska redogörelsen ges inom sex månader från ikraftträdandet av lagen. Om ett villkor om varierande arbetstid som ingåtts före ikraftträdandet av lagen inte uppfyller villkoren i lag, ska arbetsgivaren inom sex månader från ikraftträdandet erbjuda arbetstagaren möjlighet att ändra villkoret så att det motsvarar arbetsgivarens behov av arbetskraft.


Preciseringar i lönen för sjukdomstid

Ändringarna preciserar skyldigheten att betala lön för sjukdomstid vid tillämpning av varierande arbetstid. Lön för sjukdomstid ska betalas när ett arbetsskift som infaller under tiden för arbetsoförmåga har antecknats i arbetsskiftsförteckningen, om det på annat sätt har överenskommits om arbetsskiftet eller om det med tanke på förhållandena annars kan anses vara klart att arbetstagaren skulle ha arbetat om han eller hon haft arbetsförmåga.


Ersättning för inkomstbortfall vid uppsägning

Syftet med uppsägningstiden är att ge den andra avtalsparten möjlighet att förbereda sig på konsekvenserna av att anställningsförhållandet upphör. I praktiken kan det hända att detta inte uppnås, om arbetsgivaren slutar erbjuda arbete under uppsägningstiden.
Av denna anledning ändrades arbetsavtalslagen så att om det arbete som arbetsgivaren erbjuder under uppsägningstiden understiger den genomsnittliga arbetsmängden för de 12 veckor som föregick det sista arbetsskiftet, ska arbetsgivaren ersätta det inkomstbortfall som beror på underskridningen.


Arbetsskiftsförteckningen ger förutsebarhet

Enligt gällande lag ska det på varje arbetsplats finnas en arbetsskiftsförteckning av vilken det bland annat framgår när arbetstiden börjar och slutar. Arbetsskiftsförteckningen ska göras upp för så lång tid som möjligt och den ska ges en vecka innan tidsperioden i förteckningen börjar.
Bestämmelserna om arbetsskiftsförteckningen preciserades i fråga om avtal med varierande arbetstid. Målet är för det första att arbetstagaren får veta sina arbetsskift tidigare än i nuläget. Ett andra mål är att skapa klarhet i det nuvarande rättsläget i fråga om huruvida arbetstiden räknas som ordinarie arbetstid eller mertidsarbete enligt arbetstidslagen.
Dessutom kommer en arbetstagare med varierande arbetstid i fortsättningen i sitt arbetsavtal inte kunna ge samtycke till mertidsarbete för en obegränsad tid.


Klarhet skapas i utkomstskyddet för arbetslösa

Det är redan för närvarande möjligt att få jämkad arbetslöshetsförmån under tiden för nollavtal, om det erbjuds endast lite arbete. En tidsperiod utan ersättning, dvs. karens, som eventuellt föreläggs på grund av att arbetstagaren säger upp ett nollavtal kan dock i vissa fall vara oskälig. Någon tidsperiod utan ersättning föreläggs inte, om arbetstagaren säger upp sig och det under de närmast föregående 12 veckorna inte någon vecka har erbjudits i regel minst 18 arbetstimmar. Timgränsen är samma som den timgräns som räknas in i arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning.
Avsikten har inte varit att skapa en allmän grund för att kunna lämna arbetet utan att det föreläggs en tidsperiod utan ersättning. På grund av detta har de fall där arbetstagaren garanteras ett visst antal arbetstimmar i arbetsavtalet lämnats utanför ändringen.

Källa: Arbets- och näringsministeriet

Gå till "Aktuellt"